Min lilla glänta

Jaha.. en blogg. Har jag tagit mig vattnet över huvudet? Troligtvis… men det vore inte första gången. Jag har för vara att kasta mig ut för stup och i fallet försöka komma på hur jag ska lyckas landa på fötterna. Men det är spännande, leder alltid till någonting nytt.

Jag har större delar av mitt släktträd i Stockholms trakten, är uppvuxen i Närke och bor nu i Göteborg. Min barndom i gnällbältet har gjort mig till en obotlig pessimist. Denna blogg är mitt försök till en medicin mot min eviga negativitet. Jag skriver alltså om ljusglimtarna i mitt vardagsliv, stora som små.

Jag är en bonn-unge som alltid haft en stark längtan till stadens puls. Men väl på plats i stora städer har jag saknat något. När man var liten kunde man gå ut i skogen och efter planlöst vandrande hitta en glänta. En plats så rofylld att man inte kan undgå att bli påverkad av lugnet och det vackra ljuset som ofta kämpar sig igenom täta grenverk. I stadens buller njuter jag för fulla muggar av shopping, restauranger och alla oändliga möjligheter! Men ibland behöver jag hitta en plats eller aktivitet att landa i, att hämta energi ur.

 
Marika heter jag i alla fall och jag bor i Göteborg med min sambo Martin och våra två katter. Jag är nyexaminerad maskiningenjör och jobbar nu på heltid. Vi har precis flyttat till ett hus i Hisings Backa från vår lilla etta på Lindholmen så just nu handlar det mesta om att få ordning på hemmet.
 
 
Jag tycker om inredning, kläder, mitt jobb och att skriva. Tyvärr så övar jag inte tillräckligt på något utav det för att anse mig värdig att ge tips inom dessa områden (ÄN…man kan alltid bli bättre. Något jag i alla fall försöker intala mig för att råda bot på min negativitet). Men jag erbjuder i alla fall er en chans att ta del av mina tappra försök. Något annat som vi sysslar mycket med just nu här hemma är växter. Katterna håller på och vänjer sig vid att få vara ute efter 4 respektive 2 år i fångenskap i trånga studentlyor, så nu kan vi äntligen införskaffa oss lite grönt utan att det blir uppätet/sönder klöst.
 
 

Du kommer alltså kunna läsa om min vardag och mina små ljusglimtar i min lilla glänta.

Så nu kör vi! Carpe fucking diem!

Hoppas det smakar!

1
Akira

Schysst inställning till anledningen att blogga!

Svar: Tack! Min tanke är att det kan ju inte skada..
Marika