När man kämpar för att bli färdig så glömmer man lätt att leva

Är det någon mer som upplever oro i kroppen när man försöker slappa trots att man har annat att göra. Jag snackar inte om när man borde vara någon annanstans på t.ex. ett möte, eller jag måste äta mat annars svälter jag eller andra livsviktiga vardagsting. Jag syftar på den här skuldkänslan som kommer krypandes när man är färdig med sina absolut måsten och tar en paus men man vet att man har borden (Jag borde tvätta, jag borde städa lite, etc). 
 
Jag kan efter att ha varit igång hela dagen med 8-10h på jobbet, tvättat, städat lite, bloggat lite, tränat (mediokert men ändå) försöka sätta mig ner och chilla i soffan. Men av någon anledning så kan jag inte njuta av det utan sitter istället med en känsla av att jag har ju lite tid kvar på dagen så jag borde kanske hitta en hobby att fylla ut mina lediga 20min innan sängdags med.
 
Det är dags att lära sig skilja på vad man måste göra och vad man kan skjuta på för att även få plats med avslappnande egentid som jag har hört så många andra njuter av!
 
 
Man kommer ju aldrig bli FÄRDIG med saker att göra i sitt liv. Oavsett om jag tvättar allt i tvättkorgen så har jag ju kläder på mig som är smutsiga. Det kommer alltid att finnas mer att göra. Man måste sluta springa från slutet av en uppgift till början på nästa utan att stanna upp och njuta av resultatet. Det kan låta löjligt, men när jag har diskat färdigt så ska jag titta på diskstället (som ska behöva plockas ur om några timmar när disken väl torkat) och tänka "Fan va skönt, nu är disken gjord. Bra Marika!". Det kan väl inte vara så svårt? 
 
Är jag ensam? Kan alla andra på denna planet skilja på borden och måsten? Vad gör ni andra med den tiden som kan benämnas som egentid? 
 
//
 
When at home and you are done with your list of what you have to do for the day and you take a break, doesn't it bother you to chill out when there is so much things your could do? Like for instance if you have been at work, you did the dished, you worked out for a bit and you fed the cats and then you sit down for the few minuites left of the day. This is when I start to feel guilty because I could also have done the laundry or cleaned the apartement or something "useful" with my last minuites of the day. 
Though I think it is time for us to learn to separeate the vital things we have to do from the things we can postpone in order to free time for ourselfs. 
 
 
We will never be FINISHED with things to do in our lives. No matter if I'm done with the laundry in my basket I will always still have clothes on my body in need of a wash when I'm done with them. We will always be able to find more things we have to or could do. So why do we runt from the end of one task to rush into the next one without enjoying the results? It might sound rediculous but I'm going to start with giving myselt a pet on the back for finishing tasks. Even small ones and who knows? Maybe this will be the beginning of eppreciating the everyday life for me. 
 
Am I alone in this? Does everyone else know how to seperate the have to's from the could do's? What do you do on your spare time when you are done with todays tasks?
Själ - egentid - funderingar - ideas - måsten - tankar - thoughts